Yes! Under dagens lopp visade benen äntligen prov på lite snabbhet. Löpningen har känts tung och ansträngd den senaste tiden, inget riktigt djävlar anamma. Tanken på att trycka ett snabbt millopp har inte direkt lockat, så det var med delade känslor jag ställde mig på startlinjen i dag. Men jag insåg ganska snart att benen var med på noterna och vi klippte kilometer efter kilometer (tufft men kontrollerat) – i ett häftigt ösregn. Jag gillar att springa i regn, luften blir så frisk och lätt att andas, men vattenpölarna hade jag kunnat vara utan. 10 000 meter vattenhinder, som John kallade det.
De första 25 damerna under 45 minuter skulle få en jacka. Tanken växte allt starkare i mitt huvud, tänk om! Under de sista kilometerna innan mål kommer två backar som suger rejält i benen. Vilken fantastisk känsla att nå krönet på den sista backen. Slutspurt nedför, målet i sikte och jag var på väg mot nytt personbästa. Klockan stannade på 43:40, äntligen är jag under 44 minuter! Med placering 21 i damklassen knep jag en jacka också. Benen kändes starka och snabbheten ligger där och lurar. Skönt formbesked inför Lidingöloppet. Yes!
Kaxig och väldigt snygg jacka 
En annan person som fick jacka heter John.
Han gjorde det! Han spräckte drömgränsen! Med råge dessutom. Sub40, 38:59, två minuter bättre än tidigare personbästa. Undrar var det här ska sluta? Jag är så förbannat stolt!
The post Kistaloppet 2013 – Enough said appeared first on Jenny Sunding.