Klockan 8.00 på lördagen gick startskottet för dag 2. Nu hade ju benen vant sig vid att tugga uppför så det var bara att ge sig i väg. Den första biten var, precis som på fredagen, väldigt brant.
Up, up and away!
Efter brant uppför kommer brant utför, på väg mot andra kontrollen
Kontroll 2, i dimman
När det planade ut kunde vi springa en längre sträcka i det som visade sig vara banans mest lättsprungna terräng. Mossa och plan mark.
Kontrollerna låg på kortare avstånd eftersom de var fler jämfört med fredagens bana. Det känns mentalt skönt när man får stämpla oftare. En av de två längre sträckorna låg mellan kontroll 3 och 4. Etappen började med brant utför. Sedan sprang vi längs ett vattendrag, in i buskvegetation, vidare mot en bro där fjärde kontrollen skulle finnas.
Bron bjöd på en balansakt, den var lite lätt vinglig…
Påfyllning av vattenflaska inför loppets jobbigaste stigning
Efter bron bar det upp mot ett skogsområde och ännu en topp, närmare bestämt 500 höjdmeter på sammanlagt 2 kilometer. Just då var vi ganska nöjda över att slippa springa (fötterna gjorde ont!) och i stället lunka uppför ett tag. En tanke jag ångrade efter ungefär 20 steg. Fy fad det började suga i benen nu. Och det dumma berget ville aldrig ta slut. Dimman gjorde att när man äntligen trodde att toppen var nådd, nej då ”dök” det upp ännu en topp. Och en till. Och en till. Vid ett tillfälle utbrast jag ”Men nu får du väl ändå ta och ge dig!”, vilket berget till slut gjorde. Vi var uppe och kontroll 5 kunde äntligen stämplas.
På väg mot sjätte kontrollen
Nu kom dagens andra längre sträcka, mellan kontroll 5 och 6. Efter 6:an var det bara kontroll 7 och sedan målgång kvar, men det var dimmigt och vi hamnade för långt till höger när vi tog oss ner för berget. Vi tog sikte på en jokk som skulle leda oss till en sjö, därifrån kändes fågelvägen som ett bra alternativ. Vi tog oss till sjön men det blev en omväg som kostade oss alldeles för mycket tid. I efterhand kändes det lite surt att vi inte gått mer rakt på men just då var vi glada över att ha hittat fram i dimman. Vi har ju inte direkt något OS-guld i orientering 
.
Sjätte kontrollen, trötta men fyllda av lite ny energi – lagom för att springa sista biten till mål
När kontroll 6 dök upp, efter loppets sista stigning, då fylldes vi båda av ny kraft och ett riktigt jävlaranamma. Nu skulle vi nerför branten, stämpla vid 7:an och sedan springa sista vägen in i mål. Mål, åh du vackra ord!
Vi fotade en sista bild, sedan sprang vi längs leden ner till Björkliden
Sista stämplingen var placerad utanför Björklidens huvudanläggning. Folk stod vid sidorna, skrek och hejade. Den känslan som infinner sig just där och då kan jag aldrig få för mycket av. Blandningen av lättnad, upprymdhet och en obeskrivligt skön tomhet. Vi hade gjort det! BAMM 2012, check!
Duschen som följde och BAMMburgaren som serverades utanför det stora vita tältet var nog den skönaste duschen och den bästa burgaren jag någonsin haft.
Tack partner Jonas för att jag fick vara med i ditt lag! Det här tycker jag att vi gör igen någon gång 
.
The post BAMM 2012 – Andra dagen appeared first on Jenny Sunding.